Only $35.99/year

Ekonomistyrning kapitel 7

Terms in this set (23)

Orsak/verkan: är det dominerande kriteriet för fördelning av omkostnader. Strävan är att fördela kostnaderna med grund för hur kalkylobjekten orsakar kostnaderna. Man tillämpar den s k proportionalitetsprincipen, vilket innebär att man då väljer fördelningsnycklar med vilka omkostnaderna varierar proportionellt. De utgörs av verksamhetsvolymen eller av någon variabel som följer den. Direkt lön och direkt material är exempel på variabler som följer verksamhetsvolymen. Ju större volym, desto högre kostnader för direkt lön och direkt material.
Nytta: tillämpas på fasta kostnader eller med ett annat ord, kapacitetskostnader. Sådana kostnader är bl a kostnader för lokaler, reklamsattsningar, gemensam utrustning och interna tjänster. Det är då inte möjligt att, som vid orsak/verkan, tala om kostnadsorsakande. Men det är däremot möjligt att hävda att kalkylobjekten drar nytta av t ex lokaler och interna tjänster. Och denna nytta kan då utgöra en utgångspunkt för fördelningen av kostnaderna. Lokalkostnader kan då fördelas i förhållande till de lokalutrymme kalkylobjekten kräver, kostnaderna för gemensamma maskiner i förhållande till utnyttjade maskintimmar etc. Att fördela omkostnader med nyttokriterier kan uttryckas som långsiktigt orsakande av kostnader.
Bärkraft: vid kostnader som är relaterade till bl a administration, försäljning, företagsledning och säkerhet kan fördelningskriterium "bärkraft" utnyttjas. Omkostnader fördelas då med utgångspunkt i hur stora andelar kalkylobjekten klarar av att bära. Bärkraftsgrunder är t ex kalkylobjektens lönsamhet, försäljning etc. När t ex lönsamhet används som grund för fördelningen resonerar man på så vis att ju lönsammare t ex en vara eller tjänst är, desto mer omkostnader klarar den av att bära.
Fördelning utan kostnadsställen - är den enklare av de två varianterna. Den är lämplig när kalkylobjektens krav på gemenamma resurser är likartade. Påläggsmetodens steg ser då ut såhär:
1.bestäm direkta kostnader.
2.Gruppera omkostnaderna i poster (t ex material och tillverkningsomkostnader) 3.välj fördelningsnycklar.
4.beräkna påläggsbaser.
5.fördela omkostnaderna till kalkylobjekten.
6.beräkna självkostnaden.
Fördelning med kostnadsställen - många företag, särskilt stora företag, har stora produktprogram och komplicerade samband mellan sina tjänser eller varor och resursförbrukning. Ett sätt att fånga upp dessa komplicerade samband vid fördelningen av omkostnader är att arbeta med kostnadsställen. Ett kostnadsställe är en organisatorisk enhet eller delar av en sådan. I tillverkande företag kan de utgöras av t ex avdelningar, aktiviteter, produktionsgrupper, maskingrupper etc. i tjänste- och handelsföretag utgörs de vanligen av avdelningar och aktiviteter. Ett motiv till att använda kostnadsställen i tillverkande företag är när inte alla produkter passerar samtliga kostnadsställen. Genom att matcha produkter med kostnadsställen erhålls med rättvisande produktkostnader. Påläggsmetodens steg vid fördelning med kostnadsställen ser då ut såhär:
1.bestäm direkta kostnader.
2.fördela omkostnaderna till kostnadsställen (fördelningssteg 1).
3.Gruppera omkostnaderna i poster (t ex material- och tillverkningsomkostnader) 4.Välj fördelningsnycklar.
5.Beräkna påläggssatser.
6.Fördela omkostnaderna till kalkylobjekten (fördelningssteg 2).
7.Beräkna självkostnad.