Only $35.99/year

Privatjuridik, fall - Kapitel 11

Terms in this set (12)

Förutsättningarna för skadeståndsrättsligt ansvar brukar sammanfattas i begreppen ansvarsgrund, ansvarsgräns och ersättning.

Ansvarsgrund: Det finns ingen tillämplig lagstiftning som stadgar strikt ansvar. Torsten har inte heller haft uppsåt till att orsaka skadan. Frågan är därför om Torsten varit culpös, det vill säga ha orsakat skadan genom fel eller försummelse, för att använda lagtextens ord. Den bedömningen handlar om att avgöra om Torsten varit tillräckligt aktsam. Normalt sett bör man rimligen se sig för innan man sätter sig på ett skrivbord, eftersom det kan ligga olika slags föremål på ett skrivbord. Torsten bör därför anses ha vållat skadan genom culpa. Principalansvar gäller, eftersom Torsten är anställd i företaget och har orsakat skadan genom fel eller försummelse i tjänsten. Det är med andra ord arbetsgivaren som ansvarar för skadan som Torsten orsakat genom sin oaktsamhet. Eftersom Torsten handling inte kan anses ha varit grovt oaktsam är Torsten inte personligen ersättningsskyldig.

Ansvarsgräns: Skadan måste anses vara en förutsebar följd av handlingen (det vill säga att sätta sig på ett skrivbord utan att se sig för). Alltså föreligger adekvat kausalitet. Det föreligger inga ansvarsfrihetsgrunder.

Ersättning: Det är här fråga om en sakskada. Ersättning kan utgå enligt SkL för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning. Om inte glasögonen är så trasiga att de inte kan repareras, ska kunden alltså få 1 150 kr för att kunna köpa ett nytt par glasögon. Som nämnts ovan gäller principalansvar vilket innebär att arbetsgivaren ansvarar för skadan gentemot kunden. Det bör inte vara aktuellt att jämka skadeståndet med hänvisning till att den skadelidande kunden skulle anses ha medverkat till skadan genom egen oaktsamhet, eftersom det knappast kan anses oaktsamt att lägga sina solglasögon på ett skrivbord.